2002-06-05
Vi startade 8.30 från kommunparkeringen i Hylte. En
förväntansfull grupp bestående av Håkan Dagsgård, Mette Dich, Björn Lood, Bo
Tengnäs och Bitte Rosén Nilsson. I Torup plockade vi upp Carl-Göran Bengtsson,
Christer Johansson och Åsa Montan i
minibussen som skulle köra oss till Landvetters flygplats för vidare transport
till Kastrup och så småningom Bangkok. På Landvetter anslöt även Kenneth Svensson
till gruppen.
Efter 10 timmars flygning landar vi lite stela i kroppen på
Bangkoks flygplats kl. 6.00 lokal tid. Efter några timmars väntan på
flygplatsen fortsatte färden till den kinesiska staden Kunming där vi landade
14.05 lokal tid. Där möttes vi av våra kinesiska värdar Mr. Xie Libin och Mr.
Yu Miao som visade oss runt under eftermiddagen och vi bjöds på en underbar
traditionell kinesisk middag innan färden fortsatte till Panzhihua City via
nattåg.
Kl. 03.00 var det
stor mottagning på centralstationen i Panzhihua med Mr He, som vi kände igen
från besöket i Hylte från i höstas, i spetsen. Efter en skumpig bussfärd till
hotellet fick vi några timmars uppskattad vila innan programmet för dagen
startade kl. 10.00 med att vice borgmästaren, också bekant från Hyltebesöket i
höstas, gav oss en introduktion om staden.
Vi besökte museet och fick där en bild av stadens unga
historia. Denna präglas av att Panzhihua vuxit upp kring rika naturtillgångar
av järnmalm, vanadin och titan. För 37 år sedan när ordförande MaoZeDong kom
till platsen, fanns där bara några enstaka jordbrukarfamiljer. Nu bor det c:a
540 000 människor i staden och c:a 490 000 i den omgivande landsbygden på en
yta något större än Halland.
Panzhihua City är ett område med snabbt växande ekonomi, man är rent av det område i västra Kina som har den snabbaste ekonomiska tillväxten just nu. Områdets ’bruttonationalprodukt’ (totala omsättning) har utvecklats snabbt vilket framgår av siffrorna nedan:
1990 0,01 miljarder yuan
1991 0,8 miljarder yuan
1992 2,2 miljarder yuan
1995 8,1 miljarder yuan
1990 10,8 miljarder yuan
2001 12,4 miljarder yuan
Vi blev också invigda i stadens visionsarbete. 1987 bestämde
man sig för att förvandla Panzhihua från något som mest liknade en stor
industriarbetsplats till en blomstrande trädgårdsstad. Via en mycket vacker
modell på museet kunde vi få en inblick i hur staden kommer att se ut i
framtiden. Redan nästa år fanns planer på att den egna flygplatsen ska vara
färdig, något som skulle kunna underlätta framtida samarbete…
I planeringsarbetet
i Kina börjar man inte med problemen utan med visionerna. Man börjar med
långtidsplaner som sträcker sig över en 5-10-års period. Långtidsplanen bryts
sedan ner i 5-årsplan och årsplaner. Planarbetet pågår på många olika nivåer i
landet, nationell, provins, stad och distriktnivå.
Planeringsprocessen:
I augusti justeras alla planer och man frågar sig – Hur ser
det ut? – Vad behöver göras? – Hur ska det genomföras?
Funktion med planerna:
Planarbetet får mindre och mindre betydelse i den växande
marknadsekonomin, men fungerar ändå som ett informations och styrdokument.
På eftermiddagen blev vi invigda i hur man arbetar med
planarbete i Panzhihua (och kanske även i övriga Kina). Under 90-talet har
skillnaderna i västra Kinas BNP per person i förhållande till de östra delarna
bara ökat. Östra Kina har nu nästan dubbla BNP per person jämfört med den
västra delen. För att motverka denna utveckling har man tagit fram en
utvecklingsstrategi för de västra distrikten ”West Region Development Strategy”
som kan liknas vid en form av regionalstöd. Storleksordningen på detta stöd är
1 000 000 000 000 US $.
Västra Kina består av 12 provinser. Har en yta på 6,85
miljoner km2, vilket motsvarar 71 % av landets totala yta. Vidare
bor det i västra Kina 355miljoner människor, vilket motsvarar 28 % av den
totala befolkningen. Men västra Kina svarar enbart för c:a 17 % av landets
totala BNP (omsättning).
Varje provins har sin utvecklingsbyrå. Där hjälper man till
med att skapa bra investeringsförutsättningar på alla områden genom att t ex
ordna lånemöjligheter och skattelättnader, locka utländska investerare och
stötta regionalt samarbete. Man prioriterar infrastruktur och miljöförbättringar.
I Panzhihua, med sina unika mineral och naturtillgångar samt
tillgång på elkraft, har man ambitionen att så småningom bli den ledande staden
i västra Kina. Man kan nog säga att Panzhihua är den del av västra Kina som
tagit ledningen när det gäller utveckling och centralregeringen ger prioritet
till Panzhihua i det västra regionalstödet.
De utvecklingsstrategier som gäller för Panzhihua innebär att man satsar på följande:
Det finns planer på en motorväg som ska förbinda östra Kina
med de västra delarna av landet. Den motorvägen ska gå via Panzhihua och vidare
åt sydost till Thailand, Malaysia och Singapore och åt nordväst till Europa
(och så Hylte förstås…) 2003 beräknas motorvägsavsnittet mellan
provinshuvudstaden Chengdu och Panzhihua påbörjas. Flygplatsen beräknas vid den
tiden vara färdig.
Stålverket finns med i den kommande 5
års-planen, men
anläggningen börjar bli omodern och den inhemska marknaden mättad med låga
priser som följd. De industrier som beräknas ha mest positiva framtidsutsikter
är de som byggts upp kring vanadin och titan. Nu svarar export och import för
c:a 13 % av Panzhihuas BNP, resten är omsättning på den inhemska marknaden.
Medlemskapet i WTO förväntas öka betydelsen av export av vanadin och titan. Med
vanadin och titan kan man antagligen bygga upp en industri som är mindre
miljöstörande än den nuvarande stålindustrin.
Man har satsat på utbyggnad av universitetet och kan idag ta
emot c:a 8 000 studenter per år. 1986 kom en av tretton sökande in på
universitetet, idag är motsvarande siffra en av tre.
”Grain for green” kallas den omställning från jordbruksmark
till fruktträdodling på erosionskänsliga marker som startats i två
pilotdistrikt på c:a 30 000 ha. Jordägarna får då bidrag i form av spannmål och
pengar för den areal som tas ur bruk för jordbruksändamål. I stället för
ettåriga grödor planteras på dessa marker fruktträd eller träd för
virkesproduktion.
50 miljoner yen har investerats i avfallshantering. Idag har
man inget system för källsortering av sopor, men intresse att studera och
utveckla detta finns. Det finns en idé om att börja med miljöstationer där
invånarna kan lämna miljöfarligt avfall som steg nummer ett i detta arbete.
I Panzhihua finns
god tillgång på vatten, men så är inte fallet i hela Kina. För att fördela
vattenresurserna över landet och framför allt öka vattentillgången i Beijing
finns planer på att bygga en kanal mellan floderna Yangtze-kiang och Huang-ho.
Studiebesök på stålverket i Panzhihua under förmiddagen.
Besök på Ertans vattenkraftverk, för närvarande det största i Kina, med en
möjlig årsproduktion som motsvarar c:a 15% av Sveriges totala elförbrukning. Vi
besökte också Yanbien New Town, en helt ny stad som byggts för dem som blivit
hemlösa i samband med kraftdammsbygget.
Dagen började med ett besök i en parkanläggning för de unika
och sällsynta cykadorna (kottepalmer) som finns i området kring Panzhihua. Tack
vare sitt subtropiska läge i ett bergigt område finns här en stor biologisk
mångfald med flera utrotningshotade arter i behov av särskilt bevarandeskydd.
Förutom cykador finns även den kinesiska jättepandan som exempel på detta inom
Sichuan-provinsen dit Panzhihua hör.
Efter parkbesöket gick färden till stadens avfallsanläggning
för hushållsavfall. Någon källsortering av hushållssopor sker som tidigare
nämnts ännu inte. Däremot sker en viss sortering av soporna i själva
avfallsanläggningen. Av hårdplasten görs någon form av petroleumprodukt, även
metall skiljs ifrån på magnetisk väg. Det organiska avfallet rötas först och
torkas sedan med hjälp av rökgaserna från de brännbara soporna till en produkt
som kan användas som gödselmedel.
Vi besökte också ett av stadens vattenreningsverk. Tack vare
att det inte ligger några större städer uppströms Yangtze-floden kan Panzhihua hämta sitt dricksvatten från
floden.
På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till vid en
byggarbetsplats och fick information om anläggandet av ett nytt
avloppsreningsverk som var under uppbyggnad.
Efter lunch gick färden till HongGe Hot Spring Hotel, en
konferens och rekreationsanläggning 30 km från Panzhihua City. Där fick vi
först information om hur man arbetar med sin stadsplanering.
1965 – 1979 kunde Panzhihua betraktas som ett industriområde och inte en stad. Mao, som var den ledare som kom till platsen och tog initiativ till stadens uppbyggnad, prioriterade produktion och livskvalitet kom först i andra hand. På grund av detta är Panzhihuas infrastruktur dåligt utvecklad. Fram till 1985 var staden hemlig för att skyddas mot yttre hot. Efter 37 års ansträngningar har man uppnått en basnivå i utvecklingen. När Kina nu öppnar upp för omvärlden är det mycket viktigt att öka levnadsstandarden. Västra Kinas utvecklingsprogram ger stora möjligheter för staden att utvecklas och man lägger stor vikt vid att det ska vara uthållig utveckling.
De principer man jobbar efter är:
1) Hänsyn till folk som bor där.
2) Hänsyn till det unika med staden (t ex stålverksindustrin).
3) Uthållig utveckling.
Mål för Panzhihua City:
1) Industristad som baseras på uthållig utveckling av naturresurser.
2) Centralort som servas av landsbygden runt omkring.
3) Trädgårdsstad med vackra planteringar.
Beräknad befolkningsutveckling:
2000 1 025 000 inv.
2020 1 133 000 inv.
2021 1 215 000 inv.
Stadsbefolkning:
2000 510 000 inv.
2010 600 000 inv.
2020 650 000 inv.
Stadskärnans yta:
2000 50 km2
2010 60 km2
2020 65 km2
Totalt finns det 1 867 km2 planlagt område i Panzhihua. Man har planer att så småningom riva allt gammalt närmast floden och bygga upp nytt. Man erbjuder statligt stöd till dem som tvingas byta lägenhet när den gamla rivs och nya byggs. Följande principer gäller för detta:
1) Ersättningslägenhet erbjuds.
2) Tillfällig bostad under byggtiden.
3)
Man får betala
marknadsvärde för den nya lägenheten – och får ersättning för den gamla i
inbyte.
Man har en vision om att göra små förändringar varje år,
medelstora var tredje år, stora vart femte och fullständiga vart tionde år. Det
stora förändringsarbetet startade 1998 när medel från West Region Development
Strategy blev tillgängliga.
Kinesiska folkets inställning till förändringar är positiv,
det stora problemet är hur man ska hinna med att bygga för att kunna möta
behovet.
Efter detta intressanta föredrag fick vi en presentation av miljömyndighetens
arbete.
Kort om geografi och geologi:
Panzhihua är beläget 35 mil norr om Kunming och 74 mil från Chengdu som är provinshuvudstad i Sichuan. Högsta punkten ligger 4 195 m ö h och den lägsta 937 m ö h. Det finns 95 bifloder till Yangtzefloden i Panzhihua. Klimatet är subtropiskt och delas in i 3 säsonger. Nederbörd 1 300 – 1 600 mm per år. Stor ytavrinning vid regn har gjort att man infört avverkningsstopp av skog. I området har man c:a 215 dagar med intervision (smogrisk).
Miljömyndigheten i Panzhihua har fyra olika avdelningar på
kontoret i centralorten. Dessutom finns fem miljökontor i andra tätorter inom
Panzhihua.
Miljömyndighetens uppgifter:
· Sedan 1979 tar man in miljöavgifter från företagen.
· Kontroll av mätutrustning för utsläpp av olika slag.
· Bestraffa miljöbrott.
·
Beredskap för miljöolyckor.
Miljöövervakning sker på följande områden:
Prioriterade områden för miljöförbättringar:
Strategier:
Efter intressanta diskussioner hann vi också med ett dopp i
de varma källorna innan vi gick till en utsökt kinesisk middag.
Denna dag gick i jordbrukets tecken. Färden gick genom ett
fantastiskt vackert jordbrukslandskap till en försöksodling som startat sin
verksamhet i december 2000. Målet med verksamheten var att få fram genetiskt
förbättrade grödor. Odlingarna bedrevs på små odlingslotter som sköttes av
enskilda familjer, en organisation som enligt uppgift fungerar mycket bra.
Verksamheten bedrevs i huvudsak som biologisk odling med endast minimala inslag
av bekämpningsmedel.
Färden gick vidare till en granatäppelodling högre upp på en
bergssluttning. I takt med att levnadsstandarden ökar vill folk äta mer läckra
saker och man satsar nu mycket på fruktodlingar. Panzhihuas läge i den
subtropiska delen av Kina och med järnvägsförbindelse till de folkrika
nordöstra delarna gör att man har en bra marknad för subtropisk frukt.
Granatäppelodlingar har blivit en god affär för bönderna i Panzhihua. Även utländska
investerare hälsades välkomna att investera i dessa plantager.
Efter lunch besökte vi en mjölkgård med 260 mjölkkor.
Verksamheten startade 1973 och korna var av en svart/vit låglandsras som man
fått fram genom att korsa inhemsk kinesisk boskap med semin från USA och Nya Zeeland. Korna utfodrades med
kraftfoder, torkat gräs och blast från sockerrör och sötpotatis. Gården
samarbetar med andra odlare i närområdet genom att man köper in foder. Gårdens
egen areal var på endast 24,5 ha. Medelavkastningen är c:a 4 500 kg mjölk per
ko och år ( i Sverige ligger den ofta på det dubbla, men då har vi också en
annan intensitet i utfodringen). Det är 49 anställda på gården som också
bedriver ett litet mejeri. Man beklagar sig lite över dålig lönsamhet, då
gården också har en del sociala åtaganden att ta hand om tidigare anställda som
nu blivit gamla och inte kan ta så aktiv del i arbetet. Det är vanligt att
kinesiska företag har det direkta ansvaret för att betala pensioner till de som
tidigare varit anställda.
Resten av eftermiddagen ägnades åt diskussion kring jord och
skogsfrågor hemma i konferensanläggningen nära hotellet.
Skogarnas karaktär varierar med höjden över havet. I
dalgångarna är det subtropisk vegetation, men eftersom det på många ställen är
mager mark och tunna jordlager är det oftast inte täta skogar och inte heller
så höga träd. Den intensiva markanvändningen med skogsbete och en del bränder
bidrar också till att skogen inte är så tät och hög.
Längre upp kommer ett område med tallskog. Det är inte samma
sorts tall som vi har i Sverige utan en art som heter Yunnan-tall (Pinus
yunnanensis). Tallskogarna har avverkats i stor omfattning under de gångna
årtiondena och bl.a. blivit järnvägsslipers till det kinesiska järnvägsnätet. I
tallzonen finner man också många andra trädarter som har släktingar i vår
svenska trädflora, t.ex. askar och alar. Högst upp är det kallare klimat och
där växer skogar av olika slags ekar och Rhododendron. Där uppe bor i huvudsak
minoritetsfolk som har annat språk, andra traditioner och andra
jordbrukssystem. Man odlar bl.a. potatis och bovete och så har man givetvis
boskap.
Mer än hälften av Panzhihuas befolkning bor på landsbygden.
På grund av det generella avverkningsförbudet är de inte tillåtna att avverka
skog för husbehov, endast viss vedavverkning för husbehov är tillåtet. Detta
kan vara problematiskt i praktiken många gånger…
Vi kunde också konstatera att problematiken i Sverige
snarast är den omvända, där vi jobbar mycket med att hålla våra landskap öppna!
Nu är skogsbyrån inriktad mot återbeskogning. Man satsar på
trädplantering i dalgångarna men man är inte helt nöjd med resultatet.
Tallskogarna högre upp självföryngrar sig ofta bra, fast man har problem med
ett ogräs som kommit från Amerika. Fröna sprids med vinden och växten bildar en
meterhög buskvegetation, vilken ganska effektivt hindrar de inhemska tallarna
från att växa upp.
Efter denna mycket intensiva dag bjöds vi också in till
kinesisk te-ceremoni, en procedur där drycken ska avnjutas med alla sinnen.
Ett av syftena med resan var ju att diskutera möjligheterna
till turistutveckling och utbyte mellan orterna Hylte/Halland och Panzhihua.
Tidigare i programmet hade vi besökt de varma källorna som finns i området, ett
villaområde som använts som bostäder för utländska gästarbetare under tiden
Ertans vattenkraftverk byggdes (villorna står nu tomma och är i behov av
alternativ användning). Nu var det dags att också få pröva på vad trakten har
att erbjuda när det gäller forsfärd längs Yangstefloden. Det var kanske tur för
oss att vattenflödet så här års var ganska lugnt och vi fick en mycket njutbar
färd i gummiflotte med enbart några mindre forsar att passera. Andra perioder
av året kan nog vattenflödet vara betydligt stridare och man arrangerar en
årlig forsränningstävlig i Panzhihua.
Eftermiddagen ägnades åt information och diskussion kring
utbildningsfrågor. Utbildningssystemet startade från en låg nivå men genom hårt
arbete har man nu skapat ett modernt utbildningssystem med allt från förskola
till universitet. Av befolkningen på drygt en miljon utgör barn och ungdomar
som studerar 142 700. Av barnen går 99,5 % genom den nioåriga grundskolan och
av dessa fullbordar 96,2 % högstadiet.
56,2 % av eleverna går en teoretisk gymnasielinje medan resten antingen går en
praktisk linje eller inte alls går på gymnasiet. Läskunnigheten bland ungdomar
är 99,5 % i stan och 97,4 % på landet.
Det finns 10,700 lärare. Av förskollärarna är 97,3 %
utbildade, av grundskollärarna är 92-97 % utbildade och av gymnasielärarna så
har 60-80 % adekvat utbildning. Det finns lärarutbildning i Panzhihua.
Många skolor satsar på att profilera sig. Profiler kan vara
utländska språk, konst, gymnastik, miljö, data etc.
På den senaste tiden har privata skolor blivit vanligare.
Det finns nu 62 privata dagis och två privata grundskolor.
I arla morgonstund anlände Leif Nordin och Ulf Ivarsson från
Högskolan i Halmstad. Dagens program inleddes med besök på universitetet.
Panzhihua
University etablerades 1983, och var då det
första universitet i södra Kina som hade fokus på ingenjörsvetenskap. 1994
gjordes en sammanslagning med det pedagogiska institutet och 1998 med
sjuksköterskeutbildningen.
Man har delat ekonomiskt ansvar för universitetet mellan
Sichuan provinsen och Panzhihua City. Universitetet leds av en styrelse med
representanter från Ertans kraftverk, stålverket och från Sichuan provinsens
administration.
Det finns tio fakulteter:
Det finns också en institution för sport.
Universitetet har nu 8 000 studenter, 180 000 m2
byggnader inom ett 53 ha stort område. Det finns 350 000 böcker i biblioteket.
Antalet anställda är 611, vara 380 lärare. Av dessa är 157 bitr. professorer.
Lärare rekryteras från hela Kina, men studenterna kommer mest från Sichuan. Man
vill öka till 10 000 studenter år 2005 och då ha intag från nio provinser.
Primärvård väl utbyggd. Alla som behöver vård kan få vård i
de urbana områdena av Panzhihua City. Nu satsar man på landsbygden.
Vårdcentraler finns i varje ’township’ (78 stycken), och ute i byarna finns
dessutom sjukstugor.
Det finns 24 sjukhus. Man satsar lika stora resurser på
traditionell kinesisk medicin och på och västerländsk. Folk kan välja vilken
behandling man vill ha. Den traditionella medicinen är populärast men man
blandar ofta båda behandlingsformerna och man ser inga motsättningar utan anser
att de kompletterar varandra. För- och efterbehandling kan vara traditionell,
men med ett kirurgiskt ingrepp baserat på västerländsk teknik. Man har stor erfarenhet
vad gäller blandade behandlingsmetoder och vill gärna samarbeta med svensk
sjukvård i framtiden.
I vissa fall saknar västerländsk medicin bra
behandlingsmetoder, t.ex. för förlamning. Då är det särskilt viktigt att ha
kinesisk traditionell behandling.
Transporter från Panzhihua är långa och svåra och man har
därför satsat på att kunna göra även komplicerade operationer lokalt. Man kan
t.ex. göra. byte av hjärtklaffar, by-pass operationer, njurtransplantationer
och neurologiska ingrepp i hjärnan. Det enda man inte klarar är svåra
brännskador.
Om man trots allt inte klarar att behandla en patient med de lokala resurserna finns tre alternativ:
Vaccinationsprogram finns för barn 1-7 år.
På eftermiddagen jobbade vi på att finslipa texten till ett PM
om fortsatta kontakter som sedan undertecknades vid en ceremoni.
På kvällen bjöd en grupp ungdomar på modern dans med
kinesiska och traditionella drag.
På förmiddagen gjorde vi en utflykt upp i bergen och tittade
på de skogliga problemen. Vi tillbringade mest tid i tallskogsbältet och njöt
av de vackra vyerna från bergen. Informationen som gavs handlade bland annat om
skogsbrandbekämpning och om de problem med återbeskogning som berörts ovan.
Det finns både amatörer och professionella sång- och
dansgrupper och det finns också offentligt anställda konstnärer för utsmyckning
av staden. Man är öppna för influenser utifrån och vill ha utställningar och
musikframträdanden med utländska artister.
Kulturmuseum, biograf, bibliotek, m.m. finns redan nu i
Panzhihua.
Bygdegårdar/ allaktivitetshus finns på bynivå på
landsbygden.
Man skulle vilja skapa ett kulturcentrum för minoritetsfolk.
Stora berg, stora vatten och mycket sol….en plats för
konstnärer! Se upp för konkurrens med Konstnärsbyn! Eller finns det möjligheter
till ’win-win’ genom samarbete?
För ca 1000 år sedan utkämpades ett stort slag mellan
hankineser och minoritetsfolk i området runt Panzhihua. Man kan göra fynd i
marken från detta slag. Det fanns också en sydlig sidenväg som via Panzhihua
och via arabvärlden fungerade som en handelsled som förband Ostasien och
Europa.
Staden är som nämnts ung och därför finns det i den urbana
miljön inte någon gammal bebyggelse. Det finns däremot kulturskydd för en del
broar och byggnader på landsbygden.
Inom Panzhihua bor det 36 olika etniska grupper
(’nationaliteter’ enligt kinesiskt ordbruk). Man ser denna etniska mångfald som
en stor resurs vad gäller turism. Turismen har genomgått en snabb utveckling
från ingenting till situationen nu. 700-800 utländska besökare kommer till
Panzhihua per år nu.
En del investeringar har gjorts, och mer
investeringsmöjligheter finns redovisade i en bok. Man hoppas dra till sig
privat kapital, gärna utländskt, för dessa investeringar. Grottor, varma källor, betesmarker på högplatåer,
naturskogar, underjordiska sjöar, vattenfall, floderna, cykador, fossiler,
ädelstenar (kristall, jade, agat, och sten som man gör inkstone av) är några av
attraktionerna som finns inom Panzhihua. Dessutom den etniska mångfalden som
nämnts ovan. Ser man till regionen finns vidare den världsberömda ’stenskogen’
nära Kunming och de likaledes världsberömda pandorna norr om Chengdu.
På kvällen fick vi ta del av en demonstration av hur man
lagar kinesisk mat. Färg, form, lukt, ja alla sinnen är med och spagetti är
inte bara spagetti när man har sett hur man tillverkar nudlar för hand! Allt
tar en väldig tid konstaterade Mette och började fundera på hur Alebo kan få
till resurser för kinesisk kokkonst….
Maten vi blivit bjudna på under vår vistelse i Panzhihua har varit genomgående superb. 10-15 olika små rätter vid varje måltid och inte samma recept en enda gång. Som måltidsdryck serveras ofta sojamjölk eller vatten. Efter lite instruktion från våra värdar klarade alla i gruppen av att hantera pinnar som bestick, någon kniv och gaffel har vi inte sett till på hela Kinavistelsen. Efter maten var oftast en timmes vila inplanerad i programmet, något vi borde ta efter här hemma, vila eller promenad.
Vi började dagen med att besöka ett dagis. Just detta dagis
har 700 barn, varav för tillfället två svenska! Barn till familjen Nilsson från
Gällivare. Bakgrunden är att pappa Torbjörn jobbat på bygget av Ertans
kraftverk och nu är de på återbesök några månader. Barnen är med och går på
kinesiskt dagis. Enligt egen utsago föredrar de detta kinesiska dagis framför
sitt hemmadagis i Gällivare. Kul med mycket snälla kompisar här!
Just detta dagis profilerar sig mor konst och gymnastik. Man
kan också få lära sig att spela fiol och att börja träna på att prata engelska.
Dagisavgiften är1 100 yuan (ca 1 400 SEK) per månad och barn. Man får betala
extra 200 yuan per 4 mån för engelska eller fiolundervisning. Datorer finns för
barnen. Där kan de jobba med engelska, t. ex. med engelska sagor.
1998 öppnade detta dagis. Man har 24 tim service
måndag-fredag, men bara omkring 20 barn utnyttjar detta till 100 % genom att bo
där hela veckan. Anledningar till att en del föräldrar väljer att låta sina
barn bo hela veckan på dagis kan vara att de bor långt bort eller att de jobbar
mycket. En del anser också att kollektiv barnuppfostran är bäst.
Dagisets
motto är: ’All for the children!’
År 2001 finns det 176 dagis i Panzhihua varav 62 privata, 6
statliga, 71 företagsdrivna och 37 som drivs i glesbygderna. Det finns 31 700
barn som är 3-6 år. 69 % av barnen i stan går på dagis och 55 % av barnen på
landet. Det finns 950 dagispersonal, vilket ger runt 20 barn per anställd i
snitt.
Grönsaks- och köttmarknaden…
På hemvägen från dagiset gick vi förbi marknaden dit bönder
kommer för att sälja grönsaker, kött m.m. En del konstaterade att normer vad
gäller miljö- och hälsoskydd skiljer sig åt en del. Frågan kan lämnas öppen om
vad som är rätt nivå. En del anser ju att den svenska hygienen gör oss mindre
motståndskraftiga mot ett och annat…
Den sista kvällen ägnades åt att vara sociala och fram på småtimmarna var det åter dags att ta nattåget till Kunming för vidare flygbefordran hem till ett vårligt Sverige och Hylte.